Lite reflektioner från J-Allsvenskan

Delsjömannen bevistade JSM-kvarten, några noteringar:

* Blåvitt hade med de gubbarna som framförallt tränat och matchat med A-truppen/U21-serien ett tag, dvs. Allansson, Anderśen, Peterson och Lawal. Förstärkning i normala fall, men var kanske laget något mindre samspelt än vanligt?

* Något förvånande var att man startade med Jetmir Kurti på topp, med Sam Larsson som ”tia” och Lawal som högerytter. Jetmir gjorde det bra, men han har inte spelat så mycket i år pga. skada och med honom på topp blir anfallsspelet lite annorlunda.

* Ytterspelet var blandat. Lawal kom t.ex. runt till höger två gånger i början, men båda inläggen var alldeles för långa. Han verkade inte riktigt van att lira yttermittfält. Då hade Andreas Peterson det roligare på sin kant. Han är som bekant lika reslig som ett hobbit-barn, men han är väldigt duktig på att värdera när han ska dribbla, rycka eller passa.

* Jetmir var oerhört löpvillig där uppe, han tog ständiga V-löpningar (eller vad de nu kallas) och Difs välväxta mittbackar fick kämpa hårt för att avväpna honom.
* Just Jetmir fick ett friläge i en omställning vid 0-0 där Anderśen slår en perfekt boll över Difs backlinje. 1-0 där och det hade blivit en helt annan match.

* Djurgårn kommer in i det efter ca 15 minuter och får med sin storvuxne och riktigt skicklige anfallare med nummer 9 i spelet. Carl Björk? (Tack, Baraben-Olof). Kan bli något.

* Difs mål får Andersén ta på sig, upprinnelsen är ett inlägg från Difs vänsterkant som deras nr 9 touchar lätt med huvudet så bollen rullar längs med kortlinjen bort från målet. Anderśen har full koll på situationen och har alla chanser i världen att rensa eller peta ut till hörna, men väljer att dribbla alt. försöka täcka ut. Niclas tappar bollen, pass snett inåt bakåt och en enkel bredsida till 0-1.

* Niclas blev nog lite knäckt, han tappade en del i kvalitet efter målet. Han var ytterst nära ett rött kort när han toksatsade in i en duell och satte dobbarna i typ fotknölen på en stackars Difare (f.ö. Pierre Bengtsson look-alike) som skrek som en skållad råtta. Niclas fick troligen lite träff på boll också, annars hade det sannolikt blivit ett rött kort, nu nöjde sig domaren med gult.

* Efter målet tappar IFK sitt spel och Dif lyfter sig. Lyftningar mot Jetmir var nästan det enda IFK försökte med under resten av halvleken.
* Eijlert gjorde vissa rockader i slutet av halvleken, Lawal, som inte kom med i spelet ute till höger, bytte plats med Sam vilket faktiskt gav viss effekt. Bl.a. hade IFK ett par grymma lägen när Lawal diagonallöpte in i boxen och tog emot precisa lyftningar. Dessutom var Sam riktigt vass som ytter.

* En som verkligen blommar ut i andra halvlek är Sam Larsson som med högerkanten som utgångspunkt har massor med fina aktioner. Han tycks alltid veta var han har motståndare, medspelare och boll. Det finns alltid en tanke bakom hans beslut på planen. Även Allansson, som inte syntes till mycket i första halvlek, kom igång bra i andra halvlek.

* IFK skapar i andra halvlek ett rejält knippe chanser. Den kanske allra bästa kunde nog ha blivit ”årets mål” på Bergsjövallen. David Johansson avancerade längs högerkanten och slog en passning inåt till Sam, som från 25 meter, i högerläge, direktsköt på en boll som kommer rullande från sidan. Skottet är stenhårt och skruvar sig mot bortre krysset, men Difs målvakt gör en helt sjuk räddning när han med minsta marginal lyckas tippa bollen till hörna. Ett tekniskt oerhört svårt skott att ta, fantastisk prestation av Sam.

* Djurgårn gör allt för att sänka tempot och spelar dessutom ganska fult mellan varven med 3-4 gula kort utdelade. Det ska nämnas att Dif började maska direkt efter sitt 0-1 mål efter ca kvarten spelad. Varje spelavbrott tog en evighet kändes det som, något domaren borde stävjat.

* Vad hade Eijlert kunnat göra annorlunda? Kanske skulle man satsat på Lawal som anfallare istället för Jetmir trots allt. Nu blev det ganska mycket långt på Jetmir, som gjorde det ganska bra, men de riktigt farliga chanserna kom i djupledsspelet. Det fanns verkligen lägen att spela bakom Difs backlinje i första halvlek, en snabbare anfallare hade nog fått ett par frilägen till.

* Blåvitts bästa gubbar var nog Azulay, Sams andra halvlek, Allanssons andra och så kanske David J – som förvisso borde gjort mål på hörna när han omarkerad skickar bollen över från ca 2 meter…

* Apropå byten – när Eijlert började byta i 60:e fanns det inga klockrena gubbar att ta ut (Alnäs och Peterson blev det) i mina ögon, ett ganska bra betyg till spelarna på plan trots allt.

Stark vändning i J-allsvenskan

Ungefär kvarten försenad ankom Delsjömannen till den onda delen av skogen. Gaisgården. Publiktillströmningen var dock god, uppskattningsvis 100-talet personer såg på. Tydligen hade de grönsvarta tidigt tagit ledning, och det första som hände när jag hittat en lämplig plats var att Gais utökade till 2-0 på hörna. Det var en tät situation, men det såg nästan ut som att annars duktige Mathias Holmström tappade in bollen i eget mål.

Gais var det starkare och aggressivare laget fram till matchuret stod på ca 30 minuter, då verkade det som att de slog sig lite till ro och kanske inte heller orkade hålla uppe samma frenetiska press och kompakta lag. IFK, framförallt anförda av Robin Alnäs som speluppbyggare och rivjärn på det centrala mittfältet, kom mer och mer fram på kanterna och hittade varandra bättre och bättre. Någon gång runt minut 35 skapade IFK ett massivt tryck mot Gais straffområde. En spelare (minns ej vem) brände en bra chans, men Chris fick strax därefter tag på bollen och krutade från en vänsterposition bollen stenhårt i stolpen. Minuten därpå kom reduceringen när IFK vann boll högt på högerkanten och David Moberg Karlsson friställdes och ur högerläge förvaltade friläget perfekt med ett lågt och hårt skott i bortre hörnet.

IFK fortsatte mala på halvleken ut, men utan resultat.

I andra halvlek var det som förbytt jämfört med första halvlek. IFK tog hela tiden tag i spelet och nu vann man istället de flesta närkamperna. Andreas Peterson snurrade friskt på sin kant och centralt briljerade emellanåt Sam Larsson med sin delikata bollbehandling och speluppfattning. Dock ska nog Sam ha sig en liten känga för lite alltför många klackförsök som hamnade hos närmaste gaisare. I en av Sams härliga aktioner vrickade han sig förbi en mittfältare och smekte sen fram en boll på djupet till Moberg-Karlsson, vars avslut idioträddades av Gais målvakt. En akrobatisk enhandsräddning lågt ner. Kvitteringen kom istället på en spelvändning där IFK kontrade efter en Gaishörna. Moberg-Karlsson löpte åter från sin bevakning på Alnäs(?) perfekta lyftning. Skottet gick dessvärre i stolpen, men Bragi kom rätt till returen och kunde enkelt raka in den.

Vinstmålet kom inte långt senare. Peterson fixade fram en hörna till vänster som han och Moberg-Karlsson körde en kortvariant på. Peterssons inåtskruvade inlägg kom perfekt in i boxen och Efe Ylidirim skarvade elegant ned bollen i målvaktens vänstra hörn.

Först nu började Gais vakna till igen och Holmström fick bl.a. avvärja ett friläge. Holmström var överlag väldigt bra på att våga gå ut och fånga bollarna som Gais försökte slå på djupet. Matchen blev nu också allt mer grinig. Chris hamnade nästan i handgemäng med en långhårig mittback i Gais, men bägge nöjde sig med att eskimåkyssas. Flera gula kort delades ut åt båda hållen, bl.a. fick en av gajs avbytare gult kort. Oklart varför.

En omdiskuterad situation skedde med ungefär 10 minuter kvar av matchen. David Johansson löper innanför Gais anfallande ytter som slår ett inlägg som tar på Davids hand. Kontakten sker innanför straffområdsgränsen och Gajsarna blir fullständigt skogstokiga på domaren. Handen var ju inte längs kroppen om man säger så, men samtidigt fanns det inget uppsåt från Davids sida och han hade aldrig hunnit dra undan handen på det avståndet. Om nu regeln är att handen ska söka bollen så var det knappast straff. Lex Majsan.

Gajs satsade allt framåt i slutminuterna, men fick inte vaskat fram vare sig något mål eller någon skumpa att spruta för en vunnen poäng. Ett par farliga nickar på hörna var allt. Efter slutsignalen mer eller mindre överföll ett knippe gajsare domarteamet och jag misstänker att det gajsmässiga beteendet kommer rapporteras till förbundet.

Lite spelaromdömen också. Azulay och Ylidirim är båda mycket bra på mittbacken, men kanske lite extra plus till Azulay som gör ett par grymma och viktiga glidtacklingar som annars blivit frilägen. På mitten är Robin Alnäs grymt bra. Nästan alltid perfekt förstatouch, kvick i steg och tanke och stark i närkamperna. Andreas Peterson är kul att skåda med sin kvickhet.

David Moberg-Karlsson kom nu under sommaren och är alltså en ny bekantskap. Moberg, som han verkar kallas, är född 1994 och alltså flera år yngre än sina kamrater. Han är hyggligt välväxt för att vara 16 år, teknisk, snabb och vänsterfotad. Känns som att det finns stor potential i honom. Idag, som ensam anfallare, fick han inte ha särskilt mycket boll, men gjorde gott ifrån sig med mål, målgivande passning (via stolpen!) och han var ett ständigt orosmoment för Gais backlinje som var noga med att falla tidigt.

F.ö. måste Bragi Bergsson växt med en decimeter sedan jag senast såg honom spela i vintras/våras.