Stark vändning i J-allsvenskan

Ungefär kvarten försenad ankom Delsjömannen till den onda delen av skogen. Gaisgården. Publiktillströmningen var dock god, uppskattningsvis 100-talet personer såg på. Tydligen hade de grönsvarta tidigt tagit ledning, och det första som hände när jag hittat en lämplig plats var att Gais utökade till 2-0 på hörna. Det var en tät situation, men det såg nästan ut som att annars duktige Mathias Holmström tappade in bollen i eget mål.

Gais var det starkare och aggressivare laget fram till matchuret stod på ca 30 minuter, då verkade det som att de slog sig lite till ro och kanske inte heller orkade hålla uppe samma frenetiska press och kompakta lag. IFK, framförallt anförda av Robin Alnäs som speluppbyggare och rivjärn på det centrala mittfältet, kom mer och mer fram på kanterna och hittade varandra bättre och bättre. Någon gång runt minut 35 skapade IFK ett massivt tryck mot Gais straffområde. En spelare (minns ej vem) brände en bra chans, men Chris fick strax därefter tag på bollen och krutade från en vänsterposition bollen stenhårt i stolpen. Minuten därpå kom reduceringen när IFK vann boll högt på högerkanten och David Moberg Karlsson friställdes och ur högerläge förvaltade friläget perfekt med ett lågt och hårt skott i bortre hörnet.

IFK fortsatte mala på halvleken ut, men utan resultat.

I andra halvlek var det som förbytt jämfört med första halvlek. IFK tog hela tiden tag i spelet och nu vann man istället de flesta närkamperna. Andreas Peterson snurrade friskt på sin kant och centralt briljerade emellanåt Sam Larsson med sin delikata bollbehandling och speluppfattning. Dock ska nog Sam ha sig en liten känga för lite alltför många klackförsök som hamnade hos närmaste gaisare. I en av Sams härliga aktioner vrickade han sig förbi en mittfältare och smekte sen fram en boll på djupet till Moberg-Karlsson, vars avslut idioträddades av Gais målvakt. En akrobatisk enhandsräddning lågt ner. Kvitteringen kom istället på en spelvändning där IFK kontrade efter en Gaishörna. Moberg-Karlsson löpte åter från sin bevakning på Alnäs(?) perfekta lyftning. Skottet gick dessvärre i stolpen, men Bragi kom rätt till returen och kunde enkelt raka in den.

Vinstmålet kom inte långt senare. Peterson fixade fram en hörna till vänster som han och Moberg-Karlsson körde en kortvariant på. Peterssons inåtskruvade inlägg kom perfekt in i boxen och Efe Ylidirim skarvade elegant ned bollen i målvaktens vänstra hörn.

Först nu började Gais vakna till igen och Holmström fick bl.a. avvärja ett friläge. Holmström var överlag väldigt bra på att våga gå ut och fånga bollarna som Gais försökte slå på djupet. Matchen blev nu också allt mer grinig. Chris hamnade nästan i handgemäng med en långhårig mittback i Gais, men bägge nöjde sig med att eskimåkyssas. Flera gula kort delades ut åt båda hållen, bl.a. fick en av gajs avbytare gult kort. Oklart varför.

En omdiskuterad situation skedde med ungefär 10 minuter kvar av matchen. David Johansson löper innanför Gais anfallande ytter som slår ett inlägg som tar på Davids hand. Kontakten sker innanför straffområdsgränsen och Gajsarna blir fullständigt skogstokiga på domaren. Handen var ju inte längs kroppen om man säger så, men samtidigt fanns det inget uppsåt från Davids sida och han hade aldrig hunnit dra undan handen på det avståndet. Om nu regeln är att handen ska söka bollen så var det knappast straff. Lex Majsan.

Gajs satsade allt framåt i slutminuterna, men fick inte vaskat fram vare sig något mål eller någon skumpa att spruta för en vunnen poäng. Ett par farliga nickar på hörna var allt. Efter slutsignalen mer eller mindre överföll ett knippe gajsare domarteamet och jag misstänker att det gajsmässiga beteendet kommer rapporteras till förbundet.

Lite spelaromdömen också. Azulay och Ylidirim är båda mycket bra på mittbacken, men kanske lite extra plus till Azulay som gör ett par grymma och viktiga glidtacklingar som annars blivit frilägen. På mitten är Robin Alnäs grymt bra. Nästan alltid perfekt förstatouch, kvick i steg och tanke och stark i närkamperna. Andreas Peterson är kul att skåda med sin kvickhet.

David Moberg-Karlsson kom nu under sommaren och är alltså en ny bekantskap. Moberg, som han verkar kallas, är född 1994 och alltså flera år yngre än sina kamrater. Han är hyggligt välväxt för att vara 16 år, teknisk, snabb och vänsterfotad. Känns som att det finns stor potential i honom. Idag, som ensam anfallare, fick han inte ha särskilt mycket boll, men gjorde gott ifrån sig med mål, målgivande passning (via stolpen!) och han var ett ständigt orosmoment för Gais backlinje som var noga med att falla tidigt.

F.ö. måste Bragi Bergsson växt med en decimeter sedan jag senast såg honom spela i vintras/våras.

Tvåmålsspel på konstgräset

Delsjömannen spanade in dagens träning på Skatås konstgräs. Eftersom flytten inte utannonserats kom undertecknad först under ”kvadraten”. En storslagen variant med tre som jagade och 6-7 spelare som passade runt, varav en fanns tillgänglig i mitten. Yngre + Nicklas Carlsson i ena ”kvadden”, resten i den andra. Höll främst koll på ungdomarna och jag tyckte det såg mycket bra ut. Bl.a. Allansson, Sana och Jakob skötte sig fint. Joel imponerade med sin förmåga att hela tiden verka veta exakt var och till vem han skulle passa redan innan han tagit emot bollen. Kanske ligger något i smeknamnet ”Iniesta” trots allt?

Gurra, William, Dyre och Björlund körde rehab. Söder och Lund frånvarande. Från U-truppen deltog August, David J, Lawal, Joel, Azulay, Rockabilly-Andersén. Såg på den eminenta sidan Alltid Blåvitt att man flaggade för Dyrestams ”comeback”, något som dock skedde för redan ett par veckor sedan.

Efter kvadraten gick dom direkt på tvåmålsspel på full plan. Den tänkta startelvan mot Dif spelade i det västlösa laget, noterbart att Andersén klev in som vänsterback.
———– Dahlin ———–
Adam – Ragge – Hjalle – Andersén
———- JJ —— Seb ——-
Sella ——– Stiller ——- Elmar
————– Tobbe ———-

Västlaget:
————- August ———-
David J – Kalle – NC – Azulay
———- T.O – Falle ——–
Bärken —- Allansson — Sana
———— Lawal ———–

Tvåmålsspelet kördes ca 2-3 minuter åt gången, Jonas bröt ofta för att ge instruktioner, visa löpvägar, prata om presspel etc. En sak han sa angående bolltapp var rätt slående:

”Eftersom vi spelar så offensivt (i uppspelsfasen) så får vi inte tappa boll framför backlinjen”. Han menade troligen på att vi i stort sett ligger med Sella, Tobbe, Stiller och Elmar i en rät linje högt upp och om man då tappar bollen i ”hålet” framför backlinjen blir det farligt. Västlagets (B) enda mål kom f.ö. till så när Ragge tappade bollen. Lawal fick en passning och drog på en dönare med vänstern som Dahlin tappade in. A-laget gjorde två mål. Sella gjorde en kopia på sitt första mot Häcken (i stort sett), det andra målet var ett mönsteranfall från eget straffområde med överlappningar på högerkanten, inlägg från Adam och Stiller säkert avslut vid första stolpen. Kul att mer i detalj höra hur Jonas vill att spelarna skall röra sig, hur ytterbackarna skall fylla på när yttern drar sig in i planen, hur mittbackarna tar djup efter att man spelat ut till ytterback osv.

Idag var det faktiskt några av ”B-lagets” gubbar som imponerade lite extra på mig.

Vi börjar med Joel Allansson. Killen är ettrig utav bara helvete utan boll. Med boll har han grym förstatouch, håller den hela tiden nära sig och sätter bra fart på passningarna. Tempomässigt tror jag Joel börjar närma sig Allsvensk nivå, om han kan kompensera sin relativa litenhet med sin ettrighet i närkampsspelet återstår att se.

Sana var en fröjd idag. Rapp utav bara helvete ställde han ofta till bekymmer för Andersén. Överglänste Bärken (som spelade högerytter) ordentligt. Verkade dessutom ta hemjobbet på allvar.

Sist men inte minst var det kul att se Kalle Svensson träna idag. Han såg glad och nöjd ut och agerade rätt i stort sett hela tiden. Jobbade följsamt, täckte skott, vann höjddueller och spelade vårdat i uppspelsfasen. Framförallt kändes det som att han hela tiden fanns på rätt plats. När resten av gänget joggade ner körde han dessutom extra träning med Hellberg. Sidledsförflyttningar, pass med båda fötterna och kvickhet i vändningar etc.

Givetvis fanns det fler som spelade bra, överlag var det bra tempo (man vilade trots allt var tredje minut), bra passningsspel och ganska mycket tanke (Jonas instruerade ju) på planen. Det snackas ju mycket om att Blåvitt tjongar för mycket. En gång när västlagets backlinje tappade boll och fick en omställning sa Jonas – ”dra iväg den långt om ni inte kan spela er ur pressen, aldrig tappa boll i det läget. Vi har djupledslöpare där framme som ändå kan jobba på bollen”.

Både August och Aasmar var bra i mål. Augusts pondus är grymt imponerande för att vara så ung.

Tobbe och Seb körde extraträning ihop med Rehn när resten joggade ner. Ska inte gå in på några detaljer, men givetvis handlade det om Sebs patenterade passningar i djupet mot Tobbe.

Lite från dagens träning…

Delsjömannen kände sig för dagen morgonpigg och passade på att bevista 10:00-träningen på Kamratgården. Inledningsvis helt ensam kunde jag konstatera att planskötarna på Kamratgården gör ett bra mycket bättre jobb än sina kollegor på Gamla Ullevi. Den södra planen höll rena rama fairwayklassen till skillnad från G:a Ullevis som redan börjar bli mogen för ett nytt byte. Ryktesvis glömdes vattningen av G:a Ullevis matta bort under junis högsommarvärme. Tydligen var planskötaren på semester…

Gothia Cup förbättrade knappast planens beskaffenhet.

Men nu var det ju inte gräs jag skulle skriva om utan dagens träning. Inledningen kan ni alla. Fritt bollande en stund, därefter jogging, gymping och repstege med Hellberg. Teddy och Jonas placerade ut inte mindre än 48 koner. Saknades gjorde Gurra och Kalle som istället tog sig en joggingtur. Kalle med lindad vad. Gurra var väl bara sliten eller något i den stilen. Roligast för dagen var helt klart när Jakob snavade på en repstege och på något underligt vis drog med sig Stiller i fallet så illa att Stiller skadade ett finger lindrigt.

Lika roligt – men mycket viktigare – var att få se Mikael Dyrestam på en fotbollsplan igen. Tillsammans med William Atashkade och Petter Björlund deltog ”Dyre” fullt ut på Hellbergs uppvärmning, för att sedan köra enkla passningsövningar när de andra fortsatte med det ordinarie träningsprogrammet. Ingen Kamal Mustafa i sikte för övrigt, ryktas om bakslag i rehabiliteringen för vår rappe vänsterspringare.

Sen – så klart ”kvadde”. Stor-varianten med tre harar i mitten. Yngre + Carlsson & Stiller i den ena, ”Startelvan” i den andra. Minus Stiller alltså. Inte mycket att berätta om. Drog dock på smilbanden när Rehn på sin breda Stockholmska kallade Alexander Faltsetas för ”Falle”. Supernice, liksom. Sana lyckades på något vis kicka till en kon och fick snällt lomma iväg och återplacera den efter tillsägelse från Teddy.

Mild var också på plats, liksom ett gruppbesök. Mild snackade i mobilen mest hela tiden, Delsjömannen kom dock aldrig tillräckligt nära för att kunna ge några scoop till er.

Nästa moment – småmålsspel med s.k. ”väggar”. Alltså att vardera laget har några spelare utanför planen på offensiv planhalva som med en touch får användas som väggar. Själv begriper jag inte riktigt nyttan med att träna på något så orealistiskt, men vad fasen vet jag. Tio matcher totalt, 45 sekunder långa. Mycket adrenalin, svordomar och vinnarskallar. Bäst var Sella med ett par granna mål, argast var såklart Ragnar som spred könsord så granarna nästan rodnade. Sana var kvick och företagsam, man märker att spel på små ytor passar den lille teknikern. Pär Ericsson hade också några fina moment.

Med småmålsspelet avslutat så tog Jonas startelvan minus en innermitt (troligen Gurra) åt sidan för att köra lite extra taktiksnack och fasta situationer. Rehn tog med sig resten av gänget och körde en rätt trivsam inlägg/avslutsövning. Sammanlagt fyra stycken plåtmotståndare ställdes upp. Två st kanske 25 meter från mål, de andra två strax framför främre stolpen. Tanken i övningen var att en central spelare slår en lyra ut på högerkanten, där en ytter tar emot som i sin tur slår inlägget över plåtbackarna där två centrala spelare kommer på avslut. Man roterade så att (nästan) alla fick slå inlägg, Rehn slog många.

Inläggen var överlag rätt bra, avslutskvalitén varierade. Alexander Faltsetas visade prov på grymma avslut med huvudet. Stenhårda och välplacerade nickar. Söder satte också några nickar, men mer på placering än kraft. Pär blandade pärlor och svin framför mål.

Träningspasset avslutades med lite nedjoggning samt fria aktiviteter. Ragge, Elmar och Tobbe nötte 30-40 meters lyror till varandra. Förvånansvärt bra precision, majoriteten satt faktiskt ”på läppen”. Kanske lite enklare när man inte är satt under press…

Nitton04 Mythbusters testar: Elfsborg spelar rolig fotboll

Emir Bajrami har just gjort debut i holländska ligan och eftersom han är en bonnjävel från ett småstadslag med allt vad det innebär i form av komplex är det första han tänker på att prata skit om Blåvitt:

”– Tur att jag kommer från Elfsborg som är ett så passningsskickligt lag. Jag förstår att spelare som kommer från IFK Göteborg upplever en stor skillnad. Dom har ju bollen mer i luften än på marken.”

(http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/holland/article7582692.ab).

Nitton04 tar påhoppet med jämnmod, men också som en anledning att starta vår Mythbusterserie. Dagens myt att prova: Elfsborg spelar rolig fotboll.

Vi behöver väl knappast dra bakgrunden, den gängse uppfattningen därute bland rubrikläsarna är att Elfsborg är roliga och det är mot bakgrund av denna eventuella sanning Bajramis uttalande får stå oemotsagt i Aftonbladet. Han är ju inte den förste boråsaren, eller vasastadsbon, att häva ur sig liknande jämförelser med Blåvitt, men lite unikt är det väl att han gör det för att fira sin utlandsdebut.

Nåväl, till den vetenskapliga analysen. Vi som sett boråsarna ett tag minns dem mest som ett utpräglat kontringslag som på senare år gått över till en plastgräsoptimerad spelidé som, det skall erkännas, bygger på ett snabbt passningsspel så länge plasten är våt. Även under plaståren är det ett relativt riskminimerande spel med mycket boll längs kanterna. För att kunna göra en objektiv bedömning av spelets rolighet så mäter vi dock antalet gjorda mål under 2000-talet och vi jämför med Blåvitt, som ligger i den andra änden av mytskalan med vår långbollsstämpel.

2009 gjorde Blåvitt 10 mål fler än Elfsborg.
2008 gjorde Blåvitt 1 mål fler än Elfsborg.
2007 gjorde Blåvitt 6 mål fler än Elfsborg.
2006 gjorde Elfsborg 2 mål fler än Blåvitt då de vann SM-guld och Blåvitt slutade åtta.
2005 gjorde Blåvitt 3 mål fler än Elfsborg.
2004 gjorde Blåvitt 8 mål fler än Elfsborg.
2003 gjorde Blåvitt 8 mål fler än Elfsborg.
Under det blåvita katastrofåret 2002 gjorde Elfsborg och Blåvitt lika många mål.
2001 gjorde Blåvitt 10 mål fler än Elfsborg.
2000 gjorde Blåvitt 3 mål fler än Elfsborg.

Nitton04 Mythbusters drar utifrån ovanstående sammanställning slutsatsen att Elfsborg spelar tråkig fotboll, myten är m a o inte sann.

Research: Champions Maximus

GP-sporten formtoppar på sommaren

Semestern går mot sitt slut och som vanligt har GP varit tunn som Rasmus Jönsson under sommarmånaderna. Få sidor och mycket återvunna geting- och snigelartiklar. Ett lysande undantag finns dock, nämligen sportredaktionen som som vanligt presterar bättre just under sommarperioden, vilket är frustrerande och hoppfullt på samma gång.

När väl fotbolls-VM var överstökat och de tunga elefanterna på GP-sporten försvann till sina sommarnöjen äntrade vikarierna ringen och så fantastiskt mycket fräschare det blir helt plötsligt. GP-sporten är under sommaren rörlig, effektiv och balanserad på ett sätt som man önskar att Blåvitt kunde bli igen.

– Rörlighet: Man släpar sig den tunga halvmilen från Polhemsplatsen till Kamratgården för att göra de förr så självklara införreportagen (http://www.gp.se/sport/fotboll/1.420136-offensiv-satsning-mot-az).
– Effektivitet: Man använder den reducerade personalstyrkan till att skriva artiklar och inte meningslösa och obegåvade krönikor och avhåller sig t o m från kvasi-litterära referenser.
– Balans: Man hanterar fotbollsrelaterat våld med måttlighet och startar inte halvårslånga häxjakter mot vare sig föreningar, cuparrangörer eller folkslag (hade Dif-debaclet ägt rum under industrisemestern hade Hjörne inte vetat om det).

Så, Emma Lukins, Marcus Olsson och allt vad ni sommarvikarier heter: Tack, ni har gjort min GP-sommar. Och Stenberg, Härd och allt vad ni semesterfirare heter: Tack, ni har också gjort min GP-sommar.