nitton04.se

När Adam Johansson stängs av tre (3) matcher för att eventuellt ha skrikit könsord efter den i en orgie av feldomslut avslutade matchen borta mot Ellos är det ytterligare en konsekvens av att den jävla fittdomarkåren numera skyddas in absurdum. Det man hoppas är kulmen på förbundets curlingagerande passerades ju redan tidigare under säsongen när Djurgården bötfälldes för att publiken skändat en jävla fittdomare från läktarplats. Frågan är väl om man inte motverkar sitt syfte att förstärka respekten och istället undergräver de jävla fittdomarnas auktoritet genom oproportionerliga markeringar, något som ju många jävla fittdomare själva hjälpt till med genom att överanvända gula kort för att bestraffa snack på planen. Eller: det är ingen fråga utan ett faktum att det börjar vila ett löjets skimmer över den numera professionellt ömtåade jävla fittdomarkåren.

I just det aktuella fallet ”tröstar” sig Nitton04 med den för en blåvit småbittra ironin i att i samma match som en anmälan från assisterande jävla fittdomare Mathias Klasenius till förbundets disciplinnämnd fått vår välkammade högerback avstängd tre (3) matcher för att ha kritiserat den jävla fitthuvuddomaren Jonas Eriksson, nämnden avslagit en anmälan mot seriens fulaste spelare för en medveten armbåge utanför spelet med en bara obetydligt mer subtil kritik av samma jävla fittdomare:

Av det samlade materialet kan konstateras att den anmälda händelsen inträffar inom den jävla fittdomarens synfält och att den jävla fittdomaren inte har beivrat förseelsen. Disciplinnämnden anser därför att anmälan ska lämnas utan bifall.

Många är de änglar som uttryckt tveksamhet till att gå på matchen på måndag. Vissa i vrede och protest över de usla resultaten, andra för att dom helt enkelt inte pallar med att se skiten. Se där, två anledningar att ge fan i det, men det finns å många fler skäl att fatta ett annat beslut och faktiskt dyka upp och stötta laget.

1. Känns alternativet med den där boråsbonnen som kommenterar på PPV alt. radio och text-TV verkligen så mycket mer angenämt? Vi pratar ändå om de två vidrigaste sätten att följa sitt lag under press. Gå på matchen för din psykiska och fysiska hälsas skull. Det blir bättre för magsåret, tro mig.
2. Barn sover middag, föräldrar, fruar, pojk och flickvänner uppskattar heller inte alltid frustrerade utbrott med haranger könsord, hur vackert utsmyckade dessa eder än är. Gå på matchen för familjefridens skull.
3. Du har spenderat en påsk med frosseri i godis, must, sill, lammstekar och potatisgratänger. Du behöver komma ut och röra dig lite i det fina vädret. Som exempelvis på en idrottstillställning. Det är ju sportigt och bra.
4. Vi slår ju alltid Kalmar oavsett matchbild och form.
5. Om vi åker ur, är det i alla fall inte ditt fel. Och tänk vad kul det blir när vi går upp igen. Då är det du som förtjänar att vara gladast.
6. Robin Söder!
7. Det spås bli kanonväder, Gamla Ullevi släpper in maximalt med sol och minimalt med vind. Du kan ha shorts t-shirt för första gången på länge.
8. På sommarstugan säger du…. På fredagen sörjer man, på påskafton har det festats, på påskdagen är man bakis. Så på annandagen kan du inte skjuta upp allt jobb som krävs på sommarstugan längre, om du är kvar där. Rabattgrävning, stuprörsrensning, gräsklippninig, röja sly, gänga lö och allt det där. Låter det roligare än Blåvitt-KFF? Nej, jag skulle inte tro det.
9. Har jag sagt Robin Söder? Whatever. Vi säger Robin Söder igen för säkerhets skull.
10. Soffliggeri är gaisares främsta kännetecken. Vad kommer näst, skinnväst och foppatofflor?

Jag gillar David Bowie. Av alla artister jag någonsin älskat, så är det Bowie jag kommer tillbaka till oftast. Härom veckan hamnade jag återigen i en Bowieperiod där det är det enda jag lyssnar till, vilket bör vara c:a en månad om året sammanlagt. Favoritlåten skiftar naturligtvis, men oavsett vad, är alltid Changes topp tre på listan. Jag älskar Changes, hur den sammanfattar hans karriär på ett lysande sätt, blandningen mellan boogiepiano i introt, den smäktande balladen i versen samt refrängen med sitt perfect-piece-of-3 minute-pop stigma. I onsdags när jag stekte ägg och sjöng med i just denna låten, slog det mig. Vad fan är det jag sjunger egentligen? Så jag googlade. Det slutade med att jag följde en evighetslång debatt om huruvida man sjunger ”Turn and face the strain” eller om det var ”Turn and face the strange” i refrängen. (Det smärtar att erkänna att jag själv sjungit ”Time amaze the strange” i alla år. Men det lämnar vi därhän.)

Båda är rätt. Inte enligt logiken om betraktarens öga och all sån skit. Nej båda är rätt för Blåvitt. Om att vi skall vända oss mot det främmande och oprövade. Testa nya grepp, nya tankegångar, göra något jävligt annorlunda. Men vi måste även se sanningen i vitögat, inse hur illa det är och hur hårt vi måste jobba. Med rak rygg och utan att flacka med blicken.

2011 är hittills i år säsongen som inte finns, så osannolik är den. Vi såg ett Blåvitt springa ut på Råsunda inför ett hånfullt Norra Stå och äga matchen, skapa flest målchanser. Skjuta i ribban, se motståndarmålisen göra idioträddningar samt givetvis släppa in ett skitmål som avgör hela skiten. När Elmar sköt i ribban, blev jag varken förbannad eller exalterad, så klart den går ribba ut. När Sella nickar i stolpen garvade jag bara. Det syntes i Elmars ögon, samma känsla jag bar i mitt bröst. Det är en sån dag idag igen. Vi har sett några stycken nu. Landskrona, Odense, Elfsborg, Örebro, Häcken, Helsingborg, AIK. Matcher där vi varit någonstans mellan lika bra till betydligt bättre än våra motståndare. Men ändå förlorat. Jag fattar det inte. Det går inte att träna sig till att skjuta stolpe in i stället för stolpe ut. Det är den sortens marginaler som jämnar ut sig sägs det. För sannolikheten att vi ska fortsätta förlora matcherna trots att vi är minst lika bra/bättre än våra motståndare måste ju vara minimal. Eller för att parafrasera Tage Danielsson:

”Sen är det också det att om det som hände mot Örebro verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände mot Örebro och Häcken hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen. I varje fall inte mot Örebro, Häcken, Helsingborg eller AIK. Och säkert inte samtidigt som förra gången. Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det menas att den finns inte, fast bara lite.”

Än så länge har jag inte hört någon bra teori varför det osannolika händer gång på gång. Varför just vi har en sån satans oflyt med marginalerna, vare sig det är målvakter som gör sitt livs bästa match eller domare som gör sitt livs sämsta (en spark i nyllet är väl straff vare sig man siktade på bollen eller ej?). Nej det enda vi kan göra är att försöka göra allt för att förstora dom där marginalerna vi tycks ha sådan förbannad otur med. Och då finns ett par tendenser som jag noterat.

Med (den nyligen offentligt utsedda hackkycklingen) Jacob Johansson på defensivt mittfält har Blåvitt i år släppt in noll spelmål och bara ett enda mål totalt. Att Blåvitt behöver en städgumma som krymper ytor, bromsar kontringar och vinner närkamper tio meter framför vår backlinje står klart. Och enda alternativet till Jacob i dagsläget är väl Ragnar. Men han behövs på annat håll.

Markus Sandberg är verkligen inte i form. I synnerhet verkar självförtroendet på defensiva fasta situationer vara kört i botten. Han skall dock stå kvar och jobba på sina svårigheter, då alternativen inte är fullgoda. Men fram tills nästa transferfönster öppnar, kan det vara en bra idé att ta markering i eget straffområde samt framför allt, GE FAN I ATT SKÄNKA BORT alla dessa fasta situationer helt i onödan.

En sista tendens är i det offensiva spelet. Vi är värdelösa på att låsa fast spelet på offensiv planhalva. Det är inte bara Hyséns fel, det är även de bollar han får att jobba med samt den sortens spel han instrueras till att göra. När Tobbe först tog plats på topp i Blåvitt var det som en av två forwards i ett 4-4-2 system. Han agerade då som en annan sorts forward än vi vant oss vid på sistone. Många och långa diagonallöpningar ut mot kanterna, vända upp och gå på avslut utanför, instick eller inlägg. De gånger vi tar längre uppspel mot forwards är det sett över 90 minuter betydligt bättre att göra det ut mot kanterna. I bästa fall vinner man boll och kommer till avslut eller inlägg. I sämsta fall blir det inkast högt upp på offensiv planhalva. Ett riskfritt och effektivt sätt att flytta upp laget och trycka ner motståndarna. Det funkade utmärkt för AIK igår mot någon av Bangurorna samt utmärkt för HIF med Gerndt som adress. Och det blir jävligt jobbigt för motståndarna i längden när det finns en sådan plan B. En gång i tiden var jag den främsta förespråkaren av övergång till 4-5-1 av främst defensiva skäl, men även för att det passade vår trupp bäst. Av samma skäl vill jag nu återgå till 4-4-2. Vi kommer inte tappa boll på lika farliga ställen och flera av våra bästa spelare, passar bättre i 4-4-2. Som det är nu, så försummas Söder, Bärkroth mfl fullständigt.

Det känns som om 95% av alla änglar på vår jord, kräver Jonas Olssons avgång idag. Jag är inte så säker. Att slänga in en ny tränare, som inte känner laget och som eventuellt inte ens tränat ett allsvenskt lag förut. Visst, det kan väl funka, men nu? I Blåvitt våren 2011? Nej, det ger mig instinktiva panikångestattacker. Enda alternativet utifrån som skulle kunna palla trycket som föreligger just nu är väl Lagerbäck. Men han har så lågt förtroendekapital bland sportjournalister och folk i stugorna att den sortens tryck han måste palla blir så sjukt mycket större och då vet jag inte om han har vad som krävs. Mitt förslag är att ha kvar nuvarande tränartrojka spetsat med Roger Gustafsson i en managerroll. Låt Don Roger, ta det fulla ansvaret för taktik, frågor från media, laguttagning etc och låt nuvarande team fokusera på detaljer och scouting av motståndarna. Lite som Gais gjorde härom året när dom anställde Benny Lennartsson som mentor åt Axén. Ibland kan det behövas en varm och trygg mental snuttefilt att dra över sig när det blåser snålt. Och ingen kan bättre än Roger hur man agerar under press och vara bäst när det gäller.

”I still don’t know what I was waiting for
And my time was running wild
A million dead-end streets
Every time I thought I’d got it made
It seemed the taste was not so sweet
So I turned myself to face me
But I’ve never caught a glimpse
Of how the others must see the faker
I’m much too fast to take that test

Ch-ch-ch-ch-Changes
-Turn and face the whatever.”
Fuck off
//A lad insane.

Gamla Ullevi är som bekant ett ekonomiskt sorgebarn. Särskilt bekant är det för GP-läsare då sagda publikation inte försitter några tillfällen att granska hemvisten för stadens allsvenska fotboll (och för en del av superettafotbollen och eventuellt division ett-fotbollen skall tilläggas). Desto mer glädjande att det finns andra kulturbärande verksamheter som sköts bättre. GP publicerade häromdagen en nyhet om att Göteborgsoperan 2010 gick med imponerande 6,2 miljoner i vinst. ”Klirr i kassan på Operan” och ”Miljonplus på operan” utbrast den annars så svårimponerade tidningen.

Som fotbollsintresserad kan man här reagera på två sätt. Antingen med defensivt surande inför hur finkulturen sköts bättre och genererar miljoner i vinst eller också tar man till sig hur Operan lyckats där fotbollen misslyckats. Vi på Nitton04 har återigen fingranskat Göteborgsoperans ekonomi och sedan tänkt så det knakat, slagit våra kloka huvuden ihop samt inte minst gnuggat geniknölarna för att genomskåda framgångsreceptet och applicera det på Gamla Ullevi. Vi kan stolt presentera en lösning där Gamla Ullevi skulle generera en vinst på häpnadsväckande 456,5 miljoner per år.

I den här gamla artikeln kan den matematiskt misstrogne eller kanske ekonomibloggare som Jakebox eller Osynliga Handen fördjupa sig i hur vi räknar. Övriga får nöja sig med att vi först uppdaterar siffrorna för Operans skattesubventioner till ca 1350 kronor per besök (197 miljoner fördelat över 220 000 besök) under 2009 (den senast tillgängliga årsredovisningen). Sedan tillämpar vi Nitton04-snilleblixten och förutsätter helt sonika att varje Gamla Ullevi-besökare i rättvisans namn också subventioneras med 1350 kronor. En enkel kalkyl ger då vid handen att Gamla Ullevis resultat för 2010 (-16 miljoner) skulle förstärkas med 472,5 miljoner (350 000 besökare gånger 1350 kronor). Den resulterande vinsten skulle då bli ovan nämnda 456,5 miljoner.

Vi anser därmed problemet löst och kommer i en framtida artikelserie följa upp hur vinsten på bästa sätt bör användas. Återinvestering i gräs, utdelning till klubbarna, kanske en fond för donationer till kommunen för att stärka dagis- och skolverksamhet – möjligheterna är många nu när intäktssidan är säkrad. Vi ser också fram mot en mer positiv rapportering i GP rörande ett Gamla Ullevi med ekonomin i balans.

Kära läsare.

Är Ni månne sugna på att se Ignatius pianistfingrar sensuellt smeka det nyhämtade och lyxförpackade årskortet? Inte? Att uppleva en hyperspännande Dogmainspirerad regidebut? Nähä. Att själlöst tillbedja konsumtionssamhället genom att slänga bort två minuter av era liv på ännu en meningslös Unboxing-video på Youtube? Det var mer intressant, ja. Klicka och njut.

Tills Ulf kommer hem fortsätter Nitton04 att i självspäkningssyfte spöksriva SoS.

Det ryktas på diverse av illvilja stinkande supporterforum och så kallade bloggar att Qvidings medlemmar motsätter sig samgåendet med Öis. Med tanke på att Qviding är en ung klubb, dessutom med tyngdpunkt på ungdomsverksamhet, är det kanske inte att förvänta sig vare sig tacksamhet eller förståelse för sitt eget bästa. Man får hoppas att en och annan senior Qvidingprofil stiger fram och förklarar vilken enastående chans uppgåendet i Sveriges äldsta förening innebär. Att tillgodogöra sig århundraden av historia är naturligtvis värt den marginella uppoffringen att avsäga sig sin egen torftiga och fååriga identitet. Det är för Göteborgsfotbollens skull bara att hoppas på att det finns tillräcklig auktoritet och förmåga till toppstyrning inom Qviding för att manövrera beslutet i hamn.

——

Fick ett SMS från Ralf om att Blåvitt behövt mer kreativitet på mittfältet sedan sjuttiotalet.

——

Dagens fotboll är illa ute med penninghunger, våld, långbollar och fyrbackslinjer. Därför är det en lisa att få ägna sig åt alpin skidsport en vecka aller två. Utan att ägna för mycket av spalten till detta – vi fyller ju övriga sportsidor med oproportionerligt mycket av denna för göteborgare helt ointressanta idrott för att motivera min resa -  kan jag säga så mycket som att Stig och jag delar uppfattning om mycket och framför allt om Anja.

——

Försökte skicka ett SMS till Thylin men det kom till Ralf.

——

Inte förvånande visade sig moderna tekniska lösningar komma till korta mot Gamla Ullevis vibrationsproblem. Jag gissar att en och annan pensionerad byggnadsarbetare skakar uppgivet på huvudet och kanske undslipper sig ett ödmjukt ”vad var det jag sade”. Jag vet att krönikören själv gör det. Lika säkert ifrågasätter de tusentals supporterbossar som hoppar i takt till hatramsorna om det verkligen kan anses som ett problem att en handfull lägenheter vibrerar några minuter tidig kvällstid varannan vecka. Eftersom frontalloben och därmed empatiförmågan inte är fullt utvecklad förrän i femtiofemårsåldern kan man kanske inte klandra de unga hormonstinna hopparna för att inte kunna sätta sig in i känslan hos en fyrtiotalist som sålt sin med negativ realränta surt förvärvade villa för att njuta sin ålderdom i centrala stan. När nålen hoppar på Stan Getz-skivan och den nyplockade svampen blir till aska i munnen i den iskalla arenabelysningen förvägras de som byggde landet en värdig ålderdom. Det är bara att hoppas att Göteborgs kommuns är- och omutbara tjänstemannakader uppammat tillräckligt mycket bitterhet över att ha blivit överkörda i arenafrågan för att fortsätta driva denna fråga in absurdum hårt.

——

Barnbarnet W ringde och frågade varför jag inte kommer och hälsar på på lördag när Blåvitt spelar mot Landskrona. Fick förklara för den lille att det är när det är bortamatch mot Skånelag jag våldgästar mot traktamente. Ja, se ungar.

Nitton04 noterade besviket att Ulf Stenbergs SoS ställdes in denna händelserika fotbollsvecka. Vi ville så gärna veta vad Ulf tyckte om turerna runt Örgryte att vi såg oss tvingade att skriva spalten själva: 

Kostnaden för de unga män som utgör fotbollens svans blev till slut för mycket för Öis. När polisen fick igenom sina rättmätiga krav på att få betalt för att hantera de testosteronstinna unga lössen i fotbollsfanan blev det till slut för mycket för den anrika föreningen. Det är väl att tro de unga våldsverkarna om för mycket, men man kan hoppas att de känner ånger när de, fortfarande unga, står och skriker sina hatramsor i vår. Mer troligt är att de unga supporterbossarna nu stärkt sin makt ytterligare, när de visat sig kunna få även landets äldsta fotbollsförening på knä.

——

Fick ett SMS från Ralf om att alla lag borde använda kanterna mer.

——

Att dagens fotboll är farligt ute visas också av Öis bekymmer. De osunt uppdrivna lönerna, framtvingade av agenter och spelare med dollartecken i ögonen, tvingar oskyldiga klubbar att hantera sin ekonomi när de istället borde ha fokus på att närma sig Europa. De spelare som girigt insisterade på att Öis skulle hålla ingångna avtal står nu med lång näsa efter konkursen och kanske längtar de likt jag till den tid då fotboll spelades för ära, varmkorv och kanske ett litet kuvert direkt från spärrarna. Att spelarna har vett att skämmas över att åtta miljoner nu skall pungas ut av skattebetalarna är väl att hoppas på för mycket. 

—— 

Fick ett SMS från Thylin om Stan Getz, svampplockning vackra septemberdagar och hur det mesta var bättre förr. 

—— 

Örgrytenestorn Lars Ranäng visade i alla fall att gammal är äldst genom sitt eleganta hanterande av den uppkomna situationen. En och annan ung testosteronstinn hatramseskrikande supporterboss borde se och lära hur man på ett socialt acceptabelt och snyggt sätt kan överskrida moraliska och etiska gränser. Odd Fellow-uppgörelser över klubbgränserna, planerade konkurser och toppstyrning av idrottsföreningar är en fläkt från en ack så svunnen tid. Och när Ranäng meddelar att man har ”en gäng” redo att köpa tillbaka Öisgården till skampris från konkursboet får ordet grosshandlarnostalgi ny lyster. 

—— 

Barnbarnet W ringde häromdagen och berättade att det börjar bli jobbigt att bli uthängd i spalten varje vecka nu när han är äldre. ”Jag blir retad på fritids, morfar”. Ja, se ungar – de är för härliga.